Irländskt bröllop på nationalmuseum

Owen & Cici! What can I say!? Ett skepp kom lastat med en massa irländare som skulle fira Owen & Cicis kärlek i Stockholm. De gick mot strömmen och hade en borgligt vigsel, med betydligt färre iinbjudna än den irländska seden bjuder -de gjorde sin grej.

Cicis klönning kommer från Rotate Birger Christensen https://www.rotatebirgerchristensen.com/ Jag vill typ ha allt i klänningsväg de gör, trots att jag extremt sällan har klänning på mig…

Och om vi skulle prata lite om Nationalmuseum då! Enligt min statistik så är det en av de mest populära festlokalerna i Stockholm just nu. Jag får så många bröllopsförfrågningar från par som ska gifta sig och eller ha fest här, och jag fattar verkligen varför. Det är en otroligt uppskattad kulturinstitutionen i hjärtat av Stockholm, perfekt läge, med otrolig restaurang. What’s not to like? Nationalmuseum är en exceptionell festlokal, elegant, sofistikerad och helt unik i sitt slag i Stockholm (och Sverige skulle jag vilja säga).

Vigsel i skulpturparken på Nationalmuseum

Skulpturgården på Nationalmuseum är ett otroligt maffigt rum. Jag vet inte hur många meter det är till taket, men absolut minst 15, vilket ger ett superfint ljus som faller ner på alla marmorskulpturerna och alla gäster. Det är även ett utmärkt ställe att ha sitt bröllopsmingel på. Som fotograf får man kryssa mellan alla skulpturer för att få med det som händer framme vid vigselförättaren, men det får man leva med. Det är en otrolig plats att vigas på, då är det ok att en gammal marmorskulptursrumpa är ivägen emellanåt.

När museibyggnaden planerades på 1840-talet var skulptursamlingen ett av huvudnumren i museiupplevelsen. De tre stora fornnordiska gudarna Tor, Oden och Balder mötte museibesökaren redan i entréhallen. Ett tema på Skulpturgården är hur konsten på 1800-talet förändras från idealism till realism. Här samsas nu Tor, Oden och Balder med framgångsrika män avbildade som antika filosofer i toga. Under senare delen av seklet började människor avbildas mer verkligt i moderna kläder, frisyrer och med skönhetsfel.

Porträtten speglar samhällsutvecklingen och föreställer personer som var med och byggde upp det moderna Sverige. Eftersom 1800-talet var ett mansdominerat samhälle, med sämre möjligheter för kvinnor att få utbildning och inflytande, finns få kvinnoporträtt i samlingen. Författaren Fredrika Bremer är därför utgångspunkt för ett särskilt pedagogiskt projekt om genus, porträttkonst och skulptörens arbetsprocess.